En lösningsfokuserad graderingsväg
Alla går sin egen graderingsväg. Nedan följer i stora drag en beskrivning av den lösningsfokuserade graderingsväg jag valde för min senaste gradering. Ävenom beskrivningen är subjektiv så är det ändå instruktörerna, aikidokas samt människomötena som har störst betydelse för hur den egna verksamheten utformas.
I god tid före graderingen gjorde jag upp ett manuskript som fungerade som ett redskap på graderingsvägen. Tidsplanen, tillvägagångssättet samt målet var givet men slutprodukten var inte helt definierad. I den grundläggande aikido-träningen utan graderingsmål tenderar jag satsa energi enligt egna intresse-områden. Inför graderingen ville jag dock begrunda vilka förändringar som var möjliga att utföra innan gradering. Det blev uppfyllande av delmål samt genomförande av helmål. Ett delmål var att förändra tänkesätt i utmanande aikido-situationer. Jag reflekterade över de egna tanke- samt aikido-mönster som jag använde mig av i aikidon samt utförde uppgifter som i viss mån förändrade dessa mönster. Läranderesultatet blev att effektivare nyttja egna resurser.
Nyttan för mig själv av att jag uppnådde målen var att i mån av möjlighet balansera de olika aikido-kvaliteterna, bli medveten om egen aikidostil samt att ha en inspirerande period med målinriktad träning. Nyttan för föreningen blev att jag strävade efter att befrämja en god träningsmiljö. Jag tränade målinriktat samt finslipade kvaliteterna i aikido. Några år på förhand valde jag att delta i läger som jag visste gav mig redskap att förändra vissa kvaliteter. Jag hade en idè om att vissa kvaliteter behövde förstärkas, vissa tonas ner samt vissa slipas enligt gyllene medelvägen-principen. Jag ville dra nytta av en positiv inre dialog samt agera balanserat i utmanande aikido-situationer. Inför graderingen kändes det att känslomässig reglering under fysiskt utförande behövdes. Beslutsamheten drev aktiviteten målinriktat. Energin medgav att jag avvarade tid för detta ändamål. Fysiken höll för att uppnå målet. Provgraderingarna var riktgivande gällande om förändringar skett.
Jag fick stöd av instruktören i förändringsprosessen. För att ytterligare erhålla stöd i graderingsprosessen drog jag själv träningar utifrån lösningsfokuserade principerna att man lär sig av gruppens feedback samt positivt framgångstänkande. När jag instruerade tränade alla de aikido-kvaliteter de själv önskade, t.ex. kontakt, flow eller beslusamhet. Därtill fick gruppen föreslå vilka aikido-kvaliteter var och en individuellt skulle träna. Sommaren 2019 var lämplig för att tillfälligt förändra mitt sätt att instruera för att erhålla hjälp av föreningsmedlemmarna. Orsaken till att sommaren valdes för detta ändamål var att alla som då tränade hade varit med länge och det var någorlunda gott om tid för en förändringsprocess innan graderingen. Jag passade på att instruera enligt positivitetsprinciper samt att så flexibelt som möjligt växla mellan positionerna sakkännare samt not-knowing-position. Således kunde jag för egen del få värdefull feedback om den egna verksamheten.
Föreningens medlemmar var inte medvetna om varför sättet att instruera förändrades men de medverkade aktivt vilket jag var innerligt tacksam över. Det kändes som att gräva i en aldrig sinande guldgruva att få ta del av föreningens diskussioner, resurser, åsikter och kunskap. Träningarna förverkligades så att gruppmedlemmarna uppmärksammade resurser hos sig själva samt hos andra. Jag passade på att noggrannt memorera medlemmarnas åsikter om kvaliteterna i aikido.
Under hösten 2019 instruerade jag även ungdomsgruppen enligt lösningsfokuserade principer ävenom tillvägagångssättet skilde sig jämfört med sättet att instruera vuxengruppen. Jag ville dock skapa en trygg träningsmiljö, lyfta fram och ta vara på individuella resurser samt framhålla det som lyckas. Ungdomarna fick också tillfälle att skapa för dem meningsfulla träningar vilket förändrade gruppdynamiken.
För att återgå till graderings-målet så identifierade jag i vilka sammanhang jag ansåg att utmaningarna framkom. Jag tog mig an utmaningarna att förändra tanke- och aktivitetsmönster speciellt i fria tekniker samt tekniker mot flera anfallare med målet att förbättra mina färdigheter. Jag ville satsa på att igenkänna resurser samt minnas de situationer som stärkte färdigheterna. I pressade aikido-situationer är fysiskt utförande och fysiska reaktioner beroende av känslor vilket gjorde att jag poängterade positiv inre dialog. Positiva känslor tenderar vara svagare än negativa. I aikidosammanhang kan t.ex. känslan av överraskning uppstå då man oväntat får upprepade snabba anfall. Då är det viktigt att se överraskningsmomentet som något positivt och lärorikt. Det är viktigt att inte stanna kvar i känsloläget av överraskning utan att med öppet sinne snabbt nollställa sig och sträva till att orientera sig till följande ögonblick. Jag hade nytta av att på förhand besvara frågeställningen gällande hur jag ville att den egna aktiviteten utformas.
Jag ville medvetandegöra min inre motivation till verksamhet. Den viktigaste positiva känslan jag ville medvetandegöra var glädje. Glädjen gav mig energi, inspiration, lycka, förnöjsamhet, mod, styrka samt samhörighet. Jag identifierade även negativa känslor. Målet var att förmågan att agera skulle bibehållas även i den pressade situation som gradering medför. Jag antog att känslomässigt reglage hade betydelse i lärandeprocessen. Jag definierade om utmaningarna utgjorde problem eller begränsningar. Jag antog att problem var till för att lösas. Begränsningarna behövde jag hitta ett annat förhållningssätt till och jag strävade efter att lära mig minimera negativa konsekvenser av dem. Jag ville stärka förmågan att agera i motvind vilket växer fram ur sättet att anpassa sig, genom känslomässig reglering samt genom att justera stressnivån. Jag räknade med att ett nytt tänkesätt förändrar aktiviteten och jag började känna igen när jag använde mig av tidigare och när jag använde mig av förändrade tänkesätt. Ibland skapade utmaningar som jag antog att jag inte skulle bemästra för att således skapa förändringar i mitt förhållningssätt.
Jag betonade dynamisk aktivitet, interaktion, beslutsamhet, koncentration, estetik samt gyllene medelvägen i vissa aikido-kvaliteter. Jag stärkte resurserna och aikido-kvaliteterna enligt gyllene medelvägen-principen. Jag instruerade även träningar en viss tid enligt dessa principer. Jag antog att när man använder karaktärsdrag som är framträdande enligt gyllene medelvägen-principen så leder detta till bra saker. Jag var nöjd när interaktionen med andra aikidokas i tekniker påverkades tillräckligt positivt. Som exempel kan t.ex. karaktärsdraget beslutsamhet nämnas. Om aikido-teknikerna utförs med för liten eller för stor beslutsamhet så kan detta ha en negativ inverkan på interaktionen mellan nage-uke. I interaktion enligt gyllene-medelvägenprincipen är både ukes och nages feedback värdefull för att balansera ett visst karaktärsdrag för att uppnå optimalt utförande. Att definiera vad som är optimalt utförande påverkas förstås igen av de individuella och subjektiva beslut man som aikido-utövare gör.
Speciellt intressant var det att fundera kring kvaliteterna flow, kontakt och zanshin. Dessa kvaliteter framkommer på olika och intressanta sätt hos instruktörer samt aikidokas världen över. Kvaliteterna påverkas av att aikido-stilarna är flera och likt orienteringskompassens pil även leder aikidokas i olika riktningar. Detta är berikande då man begrundar hur mångdimensionellt man kan lägga ihop och dra nytta av de olika kvaliteterna i aikido. Jag funderade över i vilka aikido-sammanhang man kunde ha mer nytta av att betona flow i sitt utförande och i vilka sammanhang tvärtom. Jag tyckte även att jag subjektivt behövde definiera begreppet zanshin.
Två veckor innan graderingen blickade jag bakåt och konstaterade att det varit meningsfullt och lärorikt att gå den lösningsfokuserade graderingsvägen. Efter graderingen var jag tacksam över att nyfikenheten på denna mångdimensionella hobby kvarstår och att lärandeprocessen fortgår. En aikido-instruktör anser att man gärna kan framföra aikido-stoff i offentligheten. Då har man något att blicka tillbaka på och senare lättare att upptäcka förändringar som skett. Denna tanke inspirerade mig att dela med mig av mina subjektiva graderingstankar.
Ulrika Ojala
Kategorier:
Okategoriserade